Förankra vår historia i en tidlös kanon. Sveriges litterära arv, med namn som August Strindberg, Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren, är grunden för vår nationella identitet. Utan en kulturkanon riskerar framtida generationer att glömma dessa giganter. Vi måste lyfta fram våra största kulturarbetare och deras verk, från Carl Michael Bellman till Ingmar Bergman, och ge dem en given plats i vår kulturpolitik.

Kanon som en kulturell ledstjärna. En gemensam kulturkanon hjälper skolor och institutioner att lyfta fram det bästa Sverige har att erbjuda. Tänk bara på hur Wilhelm Mobergs ‘Utvandrarna’ speglar våra rötter eller hur Evert Taube binder samman generationer. Att inte ha en kanon är att förneka våra unga deras kulturella arv och att låta kortsiktiga trender styra i stället för tidlös kvalitet.

Kanon skyddar mot globaliseringens anonymitet. I en värld där internationella storsäljare tar över är en kulturkanon ett nödvändigt skydd för våra svenska särdrag. Vilhelm Ekelund och Karin Boye måste få synas bredvid internationella storheter. En kanon stärker inte bara vår identitet, den säkerställer också att Sverige syns i den globala kulturfloran. Utan detta går vår röst förlorad.

Sveriges storhetstid speglas i en kanon. Från Nobelprisvinnare som Tomas Tranströmer till visdiktare som Cornelis Vreeswijk – svensk kultur har haft sin gyllene era. En kanon skulle vara ett monument över den storhet som annars riskerar att glömmas bort i en ström av kortlivade trender och kommersiella krafter. Vem minns dagens Spotify-artister om 50 år?

En kanon för framtida generationer. Genom att sätta en tydlig standard kan vi säkerställa att viktiga verk överlever tidens tand. Vad är Sverige utan diktare som Gustaf Fröding eller filmskapare som Bo Widerberg? En kanon blir en inspirationskälla som formar framtida kulturarbetare och håller svensk kultur levande och relevant för kommande generationer.